Гуннар Экелёф. Легенды. IV

Ганс Сакс
Jag ar ingen manniska, jag ar en ;ngel
Som a°tervaent till jorden for att gripa
Om manniskornas strupe med min hand!
Hos mig haer ondskan redan brunnit bort
Och i mitt liv ar loegnen inget medel:
Jag ar for enkel for att ljuga livet fullt!
Fra°n sjaelens eget hemland kommer vindarna
Som lyfter upp mig over doedens mark,
Daer ni ar myrorna, de fraetande och haetska,
Till lyckans luft daer jag ar slaendan
Den oa°tkomliga som ropar: Myror, myror!
Vad ar en jaemlikhet som stympar allas vingar
Och goer er till det underbara fiende och livets?
Snart taender gnistan pa° min klara vinge
De moerkbla° skogarna med ljusa la°gor:
Min laengtans foedelse dod a°t en tillfredsstaellelse!

Нет, я не человек, я ангел
Вернувшийся на землю, чтоб схватить
Рукою человеческое горло!
Со мною здесь да зло сгорит
И в моей жизни да не будет средством ложь:
Я слишком прост, чтоб врать всю свою жизнь!
Из сокровенного души выходят ветры
Меня над гибельной землёй подъемлют,
Там муравьи, вы злобны и жестоки,
Я ж к счастью стрекозою поднимаюсь,
Что плачу недоступно: муравьишки!
Что равенство, оно ломает крылья
Тебя и жизни враг парадоксальный?
На крыльях моих зубы клацнут скоро
Синева леса с всполохом огней:
Тоскою моей смерть порождена для удовлетворения!