Гуннар Экелёф. Экспансия

Ганс Сакс
mitt jag inandas himlen i anemisk svindel
och arktisk nakenhet med lungorna som vingar
min hjaerna exploderar och artaererna brister
och fa°glarna drunknar i luften som jag dricker
la°t blodet spruta ut och faerga molnen roeda
tills molnen boerjar sjunga i rymdernas tystnad
tills i en avlaegsen detonation av faerger
solen foerlorar medvetandet
och gula trumpetstoetar blaenker
mot kopparhorisonten

daer solen som sjunker gloeder av min vilja
daer mina haender skall stroe skuggor over jorden
vars natt som nalkas ar mitt oegonlock
vari stjaernor flyger ut under min panna

Sent pa° jorden. 1932.

Моё я выдыхает небо в анемичное вертиго
И арктическая нагота легких словно крылья
Мой мозг взрывается и нет уж артерий
И птицы утопают в воздухе, который я пью
Пусть кровь заструится, окрасив облако красным
Пока не начнёт петь оно в космической темноте
Пока в взрыве цвета далёком
Лишится памяти солнце
Трубы сияют златые
В меди горизонта


То солнце как капли златые моих желаний
Те руки мои бросят тень на землю
Чья ночь приближается как мои веки
Где звезды из лба моего вылетают

Опоздавший на землю. 1932.