nerverna gnisslar stilla i skymningen
som flyter genom fonstret gra°tt och sakta
de roeda blommorna vaerker stilla i skymningen
och lampan sjunger ensam i ett hoern
tystnaden dricker det stillsamma hoestregnet
som inte laengre gor groedan na°got gott
de knaeppta haenderna vaermer varandra
de stela blickarna falnar i gloeden
Sent pa° jorden. 1932.
Нервы шлифуют безмолвье и сумерки
Как текущий в окно серый и медленный
Боль красных цветов с тишиной и закатом
И лампа в углу одиноко поет
Пьёт тишина шёпот ливня осеннего
Как не быть больше лягушке счастливой,
Ладони сложив, они греют друг друга
Жёсткого взгляда уходит свечение...
Опоздавший на землю. 1932.